den bristande länken...
"jag vet precis hur det skulle vara, som det alltid har varit.
Jag kommer upp till henne för att ja e så rastlös, knackar inte för att jag vet att hunden skäller, går raka vägen in till lilla rummet, för ja vet att hon alltid ligger där o ser på henne, kläcker ur mig en kommentar som "hallå du gamle". Hon sätter sig upp på soffan o frågar om ja vill ha kaffe, sen sätter vi oss i uterummet
"
Klockan är nu 03.39.. för en liten stund sen slog mig tanken, att aldrig mer kommer ja få uppleva detta.. Ha MINA pratstunder MITT klagande med henne... aldrig mer få se eller vara med MIN mormor.
Jag vill verkligen inte se verkligheten samtidig som jag måste.
Går dagen grät jag halva dagen, väntande på ett samtal.. som givetvis aldrig kom.. Jag vet exakt hur hon skulle låta, exakt vad hon skulle säga med en glad röst. Som hon alltid låtit när hon ringt...
Jag vet inte hur länge ja ska orka med detta.. Det är inte rättvist, en total miss i verklighetens system!
Jag saknar henne så de gör ont i mitt hjärta...
Alltid förevigt...
ett oändligt undrande..
jag bara undrar, när ska detta ta slut?
jag är så trött på detta, varje dag, varje natt.. dagarna blir bättre, men nätterna blir sämre..
När ja står i fönstret på kvällarna, kollar ju upp mot lägenheten, väntar på att snobben ska skälla.. då ska han ut på sista rundan.. Men jag hör inget, jag bara stirrar bort.. Hon sitter där hemma.. ja vågar inte tänka annat.. hon sitter där... men snart kommer någon annan bor där... Någon annan.. vart tar hon då vägen?? Ja börjar gå omvägar hem ibland, för att slippa gå där.. när ja går där, kommer ja på mig själv kolla efter henne..
Jag saknar hennes dumma kommentarer, allt skvaller, allt skit snack.. en kopp kaffe när ja var rastlös eller på väg hem från stan... eller när ja var irriterad o behövde få ut mig allt...
Om det är någon som skulle läsa min blogg, så skriver ja just mycket om o till min mormor.. för mig fungerar det lite som terapi.. behöver få skriva av mig av mina känslor.. lätta på hjärtat.. för det är en sån fruktansvärd mardröm.. att förlora någon som man verkligen älskar..
Mormor.. alltid för evigt!!
