Min tid!

Just nu är jag åter heltidssjukskriven till nästa vecka.. Det känns väldigt kämpigt just nu! Man känner sig helt värdelös som inte har ork till något.. 
Kämpar med en trotsig 2 åring samtidigt som jag kämpar med sorgen efter Kian!! 

Jag saknar honom mer och mer.. Man ser andra barn växa och lära sig saker, men min Kian kommer alltid förbli en nyfödd bebis! 
När jag kollar på fotona kan man bara le, hans lilla runda näsa och läppar är precis som juliis.. De är lika syskon.. Kian va bara lite rundare än Julii.. 
Man kan inte ungå att tänka på hur Julii hade varit med Kian.. Hur Julii hade vuxit till för liten person om att vara storasyster..  Hon är storasyster.. Men inte på det sätter det borde! Lär hon kollar på foton på graven så säger hon glatt lillebror eller Kian.. Och de känns bra eftersom hon inte ska bära vår sorg, men vi Kian är en del av vårt liv, så vi gör Julii delaktig med Kian. Hon brukar sjunga när bi är hos honom.. Pussar på stenen. Vi pratar med Kian tillsammans! Vi är en familj med en ängel!

Sista tiden gråter jag bara, jag tänker på just den dagen så ofta Kian dog.. Jag var så lycklig och glad.. Minns även att i ambulansen ville ja inte äns förstå, utan bara tänkte på akut kjejsarsnitt så snart är han här!!
Jag var ju så lycklig.. Och min pojke höll på att dö! 
Jag kommer aldrig förstå den dagen.. 



  
Att vara tvåbarnsmamma men endast ha ett barn i livet... Det kan inte bli mer fel! 

//lm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0