Du lilla skatt, bred dina vingar och kom!

Du är så stark! Vem är stark? Jag ? Jag hatar verkligen de orden.. Du är så stark!
Är jag stark för att jag födde mitt barn? Är jag stark för att jag lever? 
Ät jag stark som tar mig igenom dagarna?
Är jag starkt för att jag pratar om Kian? 
Stark är det sista jag känner mig, jag MÅSTE överleva, få dagarna att gå ihop, måste finnas för vår dotter som inte alls förstår bad som hänt, att hon mist sin lillebror!
Jag är inte stark för att jag pratat om honom, utan de är det ENDA jag kan ge honom, sin existens! Han är lika verklig för mig som Julii! Att prata om honom och händelsen, känner jag att jag får andra att förstå!!  
Stark är inte alla ett passande ord utan de handlar om overlevnad, att fortsätta livet med orättvisan, tvinga sig själv ut i verkligheten med sorgen i topp samtidigt att känna kärlek till mina barn att jag alltid ska finnas där! 
Jag är inte stark, jag överlever för att framtiden finns där! 

Jag älskar mina barn över allt annat, från första stund kilade de fast långt inne i mitt hjärta, samtidigt som mitt andra barn har kilat fast en evig saknad.. 
Kärlek och saknad tillsammans över en, är inget jag önskar min värsta fiende! 

Bred dina vingar, ta sats och flyg till mig och lägg dig i min famn mitt barn

//L

Kommentarer
Postat av: Anna

Läste lite från ditt inlägg för killen & han undrade om de va jag som skrivit / <3

Svar: Tror vi alla som går igenom detta känner likadant.. Om de mesta iaf! <3 kram
linnmadsen.blogg.se

2013-09-11 @ 16:23:32
URL: http://enannablom.blogg.se
Postat av: Malin

Så sant så sant.....
Orkar inte ens säga emot längre. Man tar orden och stuttsar iväg dem igen. Stark, nej, men vilja att överleva, ja.

2013-09-13 @ 08:25:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0