linnmadsen

Lilla Kian, vi hade sånt problem med namn.. Ken gillar si och jag gillar så! Det var inte lätt.. Jag minns inte när och var jag hörde namnet Kian.. Men jag fastnade direkt, dock tog de längre tid för K eftersom han förknippade det med bilen Kian, men efter att ha gått igenom flera hundra namn så blev det Kian... Och när vi fick se han för första gången såg han ut som en riktig Kian!! 

Vår älskade pojke, varje dag kommer den plågande frågan upp, varför varför varför? Har vi gjort världen något så ont eftersom vårt barn togs ifrån oss? Jag blir så arg hela tiden..  Folk blir gravida? Folk föder barn.. Och jag är bara så arg på dem.. Jag har inga goda tankar alls för andra.. Varför får dem och inte vi? 

Jag saknar bara vår fina lilla ängel..  Jag saknar det som skulle varit.. Allt de man skulle skriva ner i hans egna lilla bok.. Istället får jag göra en minnesbok.. De kommer aldrig några mer bilder på honom, vi kommer aldrig mer få se honom.. 

Jag tror iaf att mormor har honom i sin famn, och inte lämnar honom försen vi är där.. Jag saknar henne med, världens bästa människa.. 

Jag tänker mycket på nästa graviditet, hur ska det bli? Jag är verkligen skit rädd.. Andra gravidas rädsla är min verklighet.. Så ven ska hjälpa mig? Jag lever i mardrömmen och vet att risken finns.. De skulle vara maximal otur,  men risken finns där.. Och kommentarer som att de händer bara inte två ggr... Jo det kan det! 

 

Ha vill bara ha tillbaka min Kian! 

//L