Rädslan

Dessa kvällar/nätter... Alla sover och jag hör hur alla snarkar el andas.. 
Höger om mig ligger Jack.. Ca en meter bort. Det blinkar ifrån hans säng som meddelar att han andas.. Men ändå måste jag imellanåt kolla så att han verkligen lever! 
Jag är så rädd varje dag innan jag somnar.. Tänk om det var min sista dag med honom? Jag får ont i magen och känner paniken i kroppen.. Varenda jäkla kväll/natt! 

Jag hatar denna medvetenhet.. Att det som inte händer mig, kan visst hända mig.. Och varför inte igen när det hänt en gång?  
" nä men så ska du inte tänka, du blir du knäpp"  ja men berätta då hur man gör.. Hur får jag bort dessa tankar, hur ska jag sluta vara rädd att mista ännu ett barn! Hur mycket jag än vill så går det inte.. För jag hAr den där medvetenheten! 

Jag kommer aldrig bli den jag var innan.. Aldrig.. Mitt huvud fungerar inte som den har gjort.. Minnet sviker och det som är jobbigast är mitt sifferminne, som har varit skit bra. 4 siffriga koder har fastnat i huvudet, men inte nu längre utan varje gång måste jag kolla upp koden, även om jag använder den nån gå g i veckan.. JAg minns de bara inte och det gör mig sjukt irriterad! Och köra bil, ja växlingen har Ldrig varit den bästa men nu funkar det inte alls bra...  När blir hjärnan normal igen? Eller det är så här det ser ut nu.. JG är glömsk och förvirrad! :( 

Julii Kian Jack.. Vi är en familj, en annorlunda familj! 💋

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0