Fl berättelse

Dags att skriva ner min förlossnings berättelse. 

Den 23 maj, hade vi fått tid till att bli igångsatt. 13 dagar innan bf.. Vi var fruktansvärt nervösa och rädda att vi skulle få skjuta på dagen och vänts yttligare några dagar, men när vi kom kl 10.00 så blev vi omhändertagna och inskrivna.  Fortfarande livrädda att hjärtat skulle ha slutat slå.. Så mitt hjärta slog i 190 inför första ctg.
När vi kom in i rummet, blev jag kontrollerad och var öppen 4 cm men tappen forfarande bak och 2 cm. 
Läkaren kom in och pratade om igångsättningen och berättade att jag skulle få ett gel, som skulle hjälpa till på traven och öppna mig, men att detta kunde ta upp till 36 h och oftast behöver MAn minst 2 om gånger, vilket är var 6 h. Och det vsr bra om vi hade dator med så vi kunde fördriva tiden med film! Shit tänkte jag, lär ju ta tid.. Hade trott att de skulle gå fort eftersom jG fött de andra två snabbt. 
Jag fick gelet Och under väntans tid fick jag lite värkar och gjorde några ctg.. Och under hela tiden var jag livrädd för att han skulle dö.. Ju närmare man kom desto mer kom paniken.. Hans hjärta slog ganska fort i mellanåt men han mådde bra.. Vår bm som varit med på julis o kians förlossning skulle egentligen varit med, men eftersom annat kom imellan så kom hon isf in och pratade med oss. Hon skulle kolls upp personalen och handplocka de som skulle jobba med mig.. Så jag skulle få det så bra som möjligt.. Herre Gud vilken underbar människa.. !

Ja tiden gick och värkarna försvann men det var dags för en ny kontroll efter 6 h.. Då hade jAg öppnat mig nån cm och tappen hade kortats en cm.., fan tänkte jag, lär inte bli nån unge idag.. Ville bara ha allt över! Sköterskan gick för att prata med doktorn, och kom tillbaka en liten stund efter!
" nu ska du in på förlossningen, så tar vi hål på hinnan" 
Så efter en stund gick vi dit, och blev fint mottagna av personalen min bm hade valt ut! 
Att ta hål på hinnan gjorde mig livrädd.. Eftersom jag mindes så väl den paniken som jag fick då krystvärkstns startade med en gång med kian efter håltagningen! 
Jag hade inga värkar alls, men de tog hål på hinnan med elektrod som sattes på Jacks huvud.. De frågade vad jag ville ha för smärtstillande, och de skulle bli lustgas.. Det hade jag klarar mig på de andra gångerna!
Eftersom inga vörkar fanns, gick Ken ut för att röka, å sköterskorna ut.. Ganska snart började värkarna, och jag fick larma.. Lustgas fick jAg, men varje gång jag andades pep Maskinen och jag kände inget, och tänkte väl meet att har ja så ont att det inte äns hjälper haha!! Men när Ken kom in upptäckte han att den inte var på!! Så vi larmade, och de springer in till oss och tror att bebis är på g.. Men de fick ändå stanna kvar och börja förbereda.. Eftersom det gick fort, och de snart var dags.. Oja.. Krystvärkstns kom, de hann knappt göra klart i rummet.. Panik hade jag! 
Det gick så fort att jG knappt fattade vad jag skulle göra.. Men 46 min efter håltagningen.. Hör jag ett skrik.. Vår bebis.. Tårarna flödar och de första jag säger, är att han skriker.. Det går inte mef ord att förklara känslan.. Det vsr som livets musik! 
Jack var väldigt blå, och hade haft navelsträngen runt halsen. Men han mådde jätte bra.. Tänk att vi fick en levande son.. Alla dessa tankar! 
Han levde.. Han skrek.. Denna lycka! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0