Förevigad
Äntligen blev det gjort.. Bara 2 stycken jag berättat för, så haft en liten hemlis ;p
Kians fotavtryck, nu är han förevigad på mig.. Det känns så tryggt att ha en del av honom på mig eftersom jag inte får ha honom hos mig.. Jag är glad, det känns så bra!
Kians fotavtryck, nu är han förevigad på mig.. Det känns så tryggt att ha en del av honom på mig eftersom jag inte får ha honom hos mig.. Jag är glad, det känns så bra!
Jag älskar dig min lille Kian.. Ska göra nån tatuering med stora syster med, men vad vet jag inte än!!
/L
Känslomix
Älskar
Jag minns varje sekund med honom vid mitt bröst.. Den värmen och trygghet... Att få känna vårt barn, vårt fina barn vi tillsammans har skapat! Och jag blir så arg för att jag inte får ha honom hör, arg för den förbannade navelsträngen, arg för att förlossningen i te startade tidigare, arg för hans hjärta slutade slå.
/L
Saknar
Längtar
Arg
Besviken
Lurad
Känslor som är så blandade så man oftast inte vet hur man mår..
Jag hatar att bli frågad hur jag mår.. Bra? Mår jag bra? Verkligen inte.. Jag ljuger pm jag säger att det är bra!
Försöker hålla ihop vardagen, försöker få in rutinerna.. Men jag blir så trött..
Jag vill kunna somna på kvällen för att vakna upp pigg, inte ligga vaken halva nätterna..
Jag vill må bra.. Hur gör man? För när jag försöker slutar de oftast i tårar av trötthet..
Jag är arg!
Jag är så glad för nya vänner jag lärt känna..som tragiskt nog förstår, som man kan prata med och känna sig trygg! <3
Jag vill bara ha en liten Kian bredvid mig i sin säng.. Hålla mig vaken om natten, att bara kunna sitta timvis och kolla på!
Saknad!
/L
Jag undrar..
Ibland undrar jag om folk förstår.. Förstår att det är vår son vi förlorade, han var inte bara ett barn i min mage utan vår son. Ett helt liv som vi skulle följa, ett liv som vi skapade!
Kian är vår son, inget man bara kan glömma, och ingen jag absolut inte vill glömma.. Ibland känns det som folk vill att man ska försöka glömma, eller är de bara så jag uppfattar vissa kommentarer .. Varför ska jag försöka att inte tänka för mycket? Skulle jag sluta tänks på honom så känns det som om jag sviker honom.. Att svika sitt barn är inget en normal förälder vill!!!
Jag är så trött på att höra kommentarer som " ni är unga det är bara att försöka igen" och då undrar jag vad i den meningen som gör att smärtan av sitt förlorade barn försvinner? Smärtan kommer alltid att finnas, men att acceptera kommer jag göra en vacker dag, inte nu, inte imorgon.. Men att förstå varför vi inte fick behålla Kian.. Kommer jag aldrig att göra..
Kian är vår son, inte ett missfall.. Utan ett barn som var så redo för denna värld !
/L
Mat!
Ja då har vi nu hoppat på citygross matkasse igen efter har tröttnat på att hitta på middagar!
Och de var roliga och lätta att göra!
Citygross har ett väldigt bra pris, om man vill testa, jämfört med linas matkasse som är dyrare.. Tycker ändå att recepten är desamma.. Ovanliga, men visst har kanske linas lite mer nyttigare och ekologiskt!
Att vara sjukskriven ger inte den bästa ekonomin som citygross passar oss fint
Jag blev glatt övertaskad av veckans recept, allt är bara så spännande!
Eftersom jag gett mig fan på att jag ska ner i vikt så älskar ja att det är bra ned sallad till middagarna.. Perfekt!
Denna dagen började vi med..
De blev en succé hos sambon.. Lite extra smakrik!
Recepten är väldigt lätta att följa med, så imorgon blir det torsk med currysås och potatismos.. ;)
/L
En bit in i verkligheten!
Idag börjar jag jobba igen.. Jobba?
Jag som skulle vara mammaledig nu, gå runt på stan för att senare ta en kaffe och njuta av tystnaden när lillebror sov gott i vagnen..
Allt är de dröm, en förbannad mardröm!
Visst vill jag få in rutiner i vårt liv igen, men de känns bara jobbigt! De flesta säger att de är bra för mig så jag kan tänka på annat..
Vadå tänka på annat? Jag vill ha Kian i tankarna, jag vill inte att han ska försvinna.. Sen handlar de inte varsin tankarna, jag klarar inte av stress och hur kommer de då bli om de skulle bli en krissituation på jobb? Jag blir virrig, får inte fram ord och gråter! Det värsta är mitt minne, fortfarande glömmer jag saker hela tiden...
Idag är ingen bra dag, de regnar ute och. Jag är trött!
Jag ska börja jobba idag...
//L
Tänk om..
Tänk om jag hade haft mitt besök hos bm en timme tidigare? Hade han överlevt då? Hade han varit frisk eller hade han varit hjärnskadad då?
En jäkla timme hade kunnat förändra allt.. 1 timme, 60 minuter...
Dessa tankar kommer och går hela tiden.. Hur ska man få frid?
När jag var gravid med Julii festade jag och drack vid två tillfällen innan ja visste att jag var gravid, och sluta röka helt tog ett tag.. Ut kom världens finaste och friskaste lilla hjärta..
Med Kian varken rökte jag eller drack, var försiktig med maten.. Och han fick inte leva? Jag som var så försiktig..
Tankar och funderingar hela tiden..
Just nu ligger min vackra dotter bredvid mig i sängen och snarkar.. Det känns tryggt, jag är så jäkla rädd för att något skall hända henne! Varje kväll smyger jag in i hennes rum för att se att hon andas innan jag lägger mig.. Älskade unge! <3
Country festivalen
Idag har varit en bra dag då vi varit igång hela dagen..
Dagen började med dans m funkykidz, för att senare hamna på country festivale! Mysig stämning, och mat i magen höll humöret på rätt plats!! Det var bara juliis mage som spökade.. Imellanåt är hon så hård i magen.. Trots att hon dricker mycket vatten! Ville inte sitta på toa, äta eller äns rida på ponnyn där på festivalen, hon älskar hästar men tvär vägrade och är säker på att de var magen. Senare så blev det blöjbyte och en mer roligare Julii, som ville rida när vi gick t bilen för att åka hem, otur!
De sålde amerikanska mjukglassar där, och efter 20 minuter i kön fick vi minsann prova på, och de var svinigt gott :) en hårdare glass med underbar choklad och vanilj smak!!
Julii höll sig vaken i bilen på hemvägen konstigt nog, så efter middagen var det en liten tjej som somnade efter 2 minuter! En kväll utan tårar och bråk är en lyckad kväll, desutom är det lördag och energin ligger på en jämn nivå!
Julii och Kian är kärlek <3
//L
3 månader i himmelen!
Tänk att det gått 3 månader sen han dog och föddes.. 3 mån! Hela sommaren är luddig och vet knappt vad vi gjort!
3 månader sedan han dog i det som skulle vara den tryggaste platsen på jorden, i sin mammas mage!
Nu skulle jag egentligen torkat hans tårar efter hans första vaccindprutot? Inte torka mina egna tårar vid hans grav!
Idag letade jag efter en present till honom, något som skulle passa och som jag kände att han skulle ha, och jag hade gett upp tills jag hittade en söt nalle.. Som fick bo i hans nallehus han fick av sin faster och kusin..
Idag har det varit jobbigt.. Önskar hela tiden att allt bara är en mardröm, eftersom att sånt här händer inte!! Man går och klagar en hel graviditet och längtar varenda sekund efter barnet och framtiden tillsammans.. Man ska inte begrava sitt barn..
En mamma och pappa ska inte behöva sitta framför en vit liten kista och ta farväl.. Inte behöva sänka ner hans aska i jorden..
Jag saknar honom.. I 3 mån har jag saknat honom varenda sekund!
En ängels vingar, ger chansen att flyga till de som älskar honom mest!
/L
Min berättelse
dagen var den 12 juni, den 12 juni då livet tog en vändning i fel rikting.
Efter att ha lämnat J på dagis gick jag tillbaka hem till lägenheten för att snabbt bli rastlös. Jag skulle till min BM kl 10.30 för en rutinkontroll, och jag var 2 dagar över tiden av min graviditet. Dagen innan hade jag haft lite värkar men hade vaknat denna dag som vanligt men lite extra glad, kände mig bara så lycklig den dagen.
jag begav mig ner mot stan och parkerade på torget, för jag tänkte jag kunde ta en liten runda på stan innan. Jag träffade på en gammal arbetskollega och berättade att det var dags för lillebror atrt komma när som, strax därefter gick jag och köpte mig en glass och även där pratade jag med hon som jobbade, att de var varm och tungt!!
En snabb tanke när jag åt glassen att konstigt att lillebror inte rör sig mer i magen eftersom jag åt glass men snabbt försvann den tanken och jag traskade till barnmorskan.
Som vanligt började kontrollen med ett urinprov för att sedan kolla hjärtljuden, denna gången började vi med hjärtljuden och inte med blodtrycket, vilket var konstigt nu så här i efterhand. Berättade att jag hade haft ont dagen innan, ocg glad blev jag när jag fick höra att hon skulle göra en hinnsvepning, nu är det nära tänkte jag, snart ätt lyckan komplett med vår lilla parvel, snart är vi tvåbarns föräldrar..
När hon försöker hitta hjärtljuden undrar hon om han har vänt sig, och försökte lite till att leta upp ljuden. tänkte inte så mycket, men hon hämtade sin kollega som skulle hjälpa till att hitta och kolla vems hjärtljud hon hörde, mina eller lillebrors. Nu får jag höra att det är lillebrors hjärtljud som varsvaga, men jag var fortfarande inte orolig eftersom jag precis hade känt honom sparak när bm grejade på magen.
nu får jag höra att jag ska ringa till K att behonom snabbt komma hit och att hon skulle ringa 112.
efter att ha ringt K så säger jag att jag måste ringa till dagis, tänkte bara på julii men var fortfarande inte orolig, varför oroa sig i onödan? K ringer dagis, inte du får jag till svar och sedan går vi ut för tt möta upp K och ambulansen. K kommer och får bilnycklarna och amsulansen kommer strax efter, bm frågar mig några gånger om jag känner honom, vilket ja inte gör, men inget ovanligt att lillebror inte är livlig. Jag känner ingen oro och min bm är lugn tills jag ser i hennes ögon strax innan hon kramar om mig innan jag hoppar in i ambulansen.
Blåljus in och jag är fortfarande inte orolig, vad är det värsta som skulle kunna hända? Akutkjejsarsnitt, var min tanke hela vägen in till malmö. Väl inne i malmö kommer jag in med båren in till ett rum, ett rum fullt med folk. fortfarande känner jag ingen oro, för akut kjejsarsnitt vet jag ju att de gör när de är svaga hjärtljud, kjejsarsnitt blirdet tänkte jag
En djup tysdnad, och en läkare gör UL på mig, fortfarande tyst, känns som om de går flera minuter och tillslut frågar jag om de inte ser något.. jag vet inte va ja skulle säga, vad jag skulle göra när en sköterska skakar på huvudet och tar mig i handen, tillslut pratar läkaren, men jag minns inte vad han sa, det är så ludigt. Alla går ut, det är bara jag och en sköterska kvar i rummet och hon pratar med mig, minns inte om vad, antagligen om vad som hänt.. jag kunde inte fatta, han levde ju nyss, för en stund sen.. han SPARKADE ju.. en stund senare kommer ken, och allt jag får fram är att bebis är död!
Vår bebis är död, jag fattade inte, vad har hänt? Jag ville bara få ut honom!! vi pratade med sköterskan om att vi ville bli igångsatta så fortsom möjligt, ville ha allt klart! vi blev kvar själva i deta lilla rum då sköterskan gick för att göra iordning ett större rum med egen toalett, ett rum mer avsides. Några hade skickat sms, och vi skickade till dem att vår bebis var död, vad exakts jag skrev minns jag inte, det är så luddigt! K fick ringa sin mamma och berätta eftersom hon var tvungen att hämta J å dagis.
tårarna rann, men vi hade ändå ett lugn, jag tror inte vi fattade vad som hänt.. jagvar ju nyss så lycklig? vad hände?
vi fick vårt rum och sedan meddelade om att vi skulle iväg och göra fostervattensprov uppe på UL. När vi kommit upp på avdelningen känner jag hur paniken kommer, ansas fortare och fortare, men vi kom in i ett eget väntrum och där blev det lugnt igen. Vi tar sen provet med den längst nål jag någonsin sett, och det var fruktansvärt, aldrig mer!!!
När vi var på avdelningen igen kommer vår bm som vi hade när J föddes och jag blev glad, jag kände mig trygg även om man levde i ett helvete, en mardröm!
berättade igen att jag ville bli igångsatt genast, men hon tyckte vi skulle äta innan så vi fick energi till förlossningen. Nu var kl 15, och mateen gick ner, trots att ja kände hur jag tvingade i mig varje tugga.
när kl var 16 får ja ett piller nertill som skulle sätta igång mig, och jag var redan öppen 2-3 cm när jag kom in till fl, och min dotters förlossning gick fort trodde bm att detta skulle gå fort, vilket det gjorde med!
K och jag ligger tillsammans i sängen och håller om varandra, och efter en 30-40 min ringer jag efter hjälp då jag vill duscha för at lindra den smärta som började att komma. Tror jag duschade i ca 1h, fast inte säkert eftersom minnet inte är min bästa vän just nu. efter duschen får jag gångbord jag använder och värkarna kommer mer o mer och K tjatar om lustgasen, vilket ja säger hela tiden att det inte är dags, trots att jag hade ont. Lite senare larmar jag om lustgasen och jag får även en pilatesboll o gungar på samtidigt som ja lutar mig på sängen.. värkarna blir värre och värre, inget uppehåll mellan värkarna. Efter att ha läst journalen så vet jag att kl var 18.30 när jag frågade om vattnet inte skulle gå, vilket det inte skulle men det fanns en plan, att jag skulle få en spruta petidin och 10 min senare ta hål på hinnan, vilket hände. kl var 18.50 när de gick hål på hinnan, jag var öppen ca 6-7 cm, med en gång kom krystvärkarna, och det var fruktansärt, ingen paus bara tryck tryck tryck, bm fick säga till med att sluta, ta en paus! det gick inte, snart var han ute... kl var 19.05 när han föddes, den finaste lilla kille jag någonsin sett! Jag fik upp honom på bröstet och kände en sån trygghet, men önskade att han så skulle ge oss ett livstecken, men nej... det såg ut som om han sov, han var så fin... det fick vi höra hela tiden... Kian vår älskade ängla pojke..
en stund senare när vi kunde släppa greppet om honom blev han fotograferad.. och fick sen sina kläder på sig, sina fina klder han skulle ha när vi åkte hem, när vi tre skulle lämna BB...
han var så fin!
stödet vi fick under hela tiden var underbart.. vi fick även hand och fotavtryck samt en hårlock av hans fina mörka hår.... jag kollade på honom hela tiden... varför slog inte hans hjärta? vad var fel?
Jag misstänkte att det var navelsträngen, som jag såg en krumelur på, en missbildning, vilket vi flera veckor senare fick bekräftat. Kärlen hade stryps igen... Tänk om han bara hade velat komma dagen innan.. eller 2 veckor innan som storasyster.. varför varför varför?
Många tårar hela tiden... dagen efter fick vi besök av svärmor o svägerskan som senare åkte för att hämta min mamma. De fick träffa kian, och det är jag så himla glad för. vi åkte hem samma dag på eftermiddagen, vi ville bara hem till vår dotter, krama henne, pussa henne!
jag minns fortfarande så väl ihåg när vi gick ut igenom portarna, det brast och vi var timhänta, ingen bebis med oss hem, hur kunde det bli så? det var fruktansvärt...
Dessa två dagarna minns jag så väl samtidigt som mkt är väldigt luddigt... den 12 juni då allt vändes up och ner!
istället för att komma hem med vår bebis skulle vi planera en begravning, en begravning och inte ett dop.. hur fel är inte det?
den 12 juni föddes vårt andra barn, det är en glädje jag idag kan känna, eftersom han var vår alldeles egna perfekta pojke, samtidigt som den enorma saknaden görs påmins hela tiden.
Många frågar eller gör påstående om att det måste varit hemsk att föda ditt döda barm, men jag svarar samma varje gång, nej... jag är glad att jag gjorde det.. de var den sista stunden vi fick med varandra, all smärta var värt att få honom i famnen!
varje dag, varje minut är tankarna hos kian.. vår ängel, vår son!
med denna historia, har jag säkert glömt vissa bitar, som säkert finns i minnet hela tiden annars...
denna histora är vår, vår tid med vår pojke... vår pojke som inte finns här hos oss...
Kian Mamma älskar dig!
// L
Du lilla skatt, bred dina vingar och kom!
Du är så stark! Vem är stark? Jag ? Jag hatar verkligen de orden.. Du är så stark!
Är jag stark för att jag födde mitt barn? Är jag stark för att jag lever?
Ät jag stark som tar mig igenom dagarna?
Är jag starkt för att jag pratar om Kian?
Stark är det sista jag känner mig, jag MÅSTE överleva, få dagarna att gå ihop, måste finnas för vår dotter som inte alls förstår bad som hänt, att hon mist sin lillebror!
Jag är inte stark för att jag pratat om honom, utan de är det ENDA jag kan ge honom, sin existens! Han är lika verklig för mig som Julii! Att prata om honom och händelsen, känner jag att jag får andra att förstå!!
Stark är inte alla ett passande ord utan de handlar om overlevnad, att fortsätta livet med orättvisan, tvinga sig själv ut i verkligheten med sorgen i topp samtidigt att känna kärlek till mina barn att jag alltid ska finnas där!
Jag är inte stark, jag överlever för att framtiden finns där!
Jag älskar mina barn över allt annat, från första stund kilade de fast långt inne i mitt hjärta, samtidigt som mitt andra barn har kilat fast en evig saknad..
Kärlek och saknad tillsammans över en, är inget jag önskar min värsta fiende!
Bred dina vingar, ta sats och flyg till mig och lägg dig i min famn mitt barn
//L
Hallon hallon hallon där i busken!
Idag är en sån där bra dag, en sån dag då allt inte känns helt meningslöst, då strypgreppet runt hjärtat inte Gör så fruktansvärt ont.. Jag älskar dessa dagar!
Hela sommaren har vi pratat om att åka till hallongården, men inte blivit av.. Sommaren bara försvann, och jag undrar många gånger om det verkligen varit sommar, för jag minns knappt vad vi gjort.. Allt är bara så luddigt!!
MEN idag blev de av med en tur till hallongården, åt världens godaste kycklingpaj med en super god hallon lemonad, hallonnektar till Julii samt kladdkaka vilket hon var stormförtjust i! Tog ett varv runt gården och kollade, Julii hittade snabbt sitt favorit ställe, fikatältet som var fullt av hallon i buskarna och ni kan tro att hennes lilla mage fylldes av dessa underbart goda hallon.
Denna dagen avslutar vi hos Anett där vi bjudit in oss på middag eftersom Ken ändå inte skulle vara hemma. Så nu väntar vi på potatismos och ungsfalukorv!
**En glädjes dag, då håller du mig ihanden och livet känns tryggare min ängel**
\ L
Den klaraste stjärnan, där är du min ängel!
Tankarna är huller om buller, så mycket som man undrar. Undrar om jag verkligen var gravid, gått igenom en andra förlossning, fått mitt andra barn!
Sist jag skrev i denna blogg var när mormor gått bort, vilket var det värsta i mitt liv, nu har jag mist mitt egna barn, vår egna perfekta lilla kille Kian, DET är det värsta någon någonsin kan vara med om.
under 9 mån längtade vi efter juliis lillebror. Att ha en flicka o sedan få en pojk, vi kunde inte bli lyckligare. Aldrig hade jag någonsin kunnat tro att allt skulle vändas upp och ner, att lillebror skulle dö, för ens barn ska inte dö före sig själv!!
Kian är i mina tankar ifrån morgon till kväll, ja även nätterna eftersom jag har så svårt att kunna somna. En konstant saknad efter vårt barn, saknaden efter hur liver skulle ha varit med lillebror. Undrade ofta hur Julii vår dotter skulle reagera när hon skulle få träffa Kian för första gången, hon älskade ju alla bebisar, ja vi var super nyfikna.
nu är allt borta, helt tomt.. vår bebis fattas!
Många gånger blir jag så irriterad, arg och besviken på människor.. de hade ju aaaaaldrig överlevt om de hänt dem själva, nä de hade dött eller bara legat under täcket resten av livet, väldigt lätt att säga när man inte vet.. vi tvingas ut Ivardagen, tvingas gå vidare trots hjärtat värker som om de exploderat i tusen bitar. Julii har verkligen hjälpt oss att imellanåt hitta glädjen.. Samtidigt som det är skit tufft me en trotsig 2 åring samtidigt som man försöker bearbeta sin sorg. Både dagis och släkten har varit till stor hjälp då vi/jag behövt tid själva, när man inte orkat. Julii ska absolut inte få lida för att vi inte mår bra.
Jag blir ofta så arg, arg över att Kian inte äns fick en chans.. Önskar så många ggr jag bara få hört honom skrika, fått se hans små ögon.. Vi fick iaf se honom, den vackraste pojk jag någonsin sätt, och jag saknar den tryggheten jag hade när han låg på mitt bröst varm och god!
kommer man någonsin acceptera att han längre inte finns? Han som rörde sig aktivt i min mage i 9 mån, busade på UL..
kian ÄR vårt andra barn, vi är tvåbarns föräldrar.. Tänk jätte mycket på just frågan om någon skulle ställa, om hur många barn man har.. Men var gång så blir det svar två, skulle jag säga 1 så skulle jag känna att jag sviket Kian..
Den klaraste och vackraste stjärnan, där sitter du min ängel!
//L
Tiden går...
Orken har inte funnits här till att skriva, året har vara väldigt händelserikt!
Två terminer av undersköterske utbildningen är klara, en graviditet är av klarad.. Och nu sitter vi här med vår ljuvliga dotter Julii.
Julii, vår dotter.. Julii... hon kunde inte komma mer passande in i vårt liv, speciellt mitt... mitt hjärta har fortfarande ett stort hål av saknaden efter den person som betytt så mycket för mig, men med Julii har de blivit lite lättare att leva med det! Vissa stunder blir ja fortfarande fruktansvärt ledsen, tanken på att hon aldrig får se min dotter, hålla min dotter.... men på ett eller annat sätt så finns hon där för julii, det är vad jag tror..
//Lm
den bristande länken...
"jag vet precis hur det skulle vara, som det alltid har varit.
Jag kommer upp till henne för att ja e så rastlös, knackar inte för att jag vet att hunden skäller, går raka vägen in till lilla rummet, för ja vet att hon alltid ligger där o ser på henne, kläcker ur mig en kommentar som "hallå du gamle". Hon sätter sig upp på soffan o frågar om ja vill ha kaffe, sen sätter vi oss i uterummet
"
Klockan är nu 03.39.. för en liten stund sen slog mig tanken, att aldrig mer kommer ja få uppleva detta.. Ha MINA pratstunder MITT klagande med henne... aldrig mer få se eller vara med MIN mormor.
Jag vill verkligen inte se verkligheten samtidig som jag måste.
Går dagen grät jag halva dagen, väntande på ett samtal.. som givetvis aldrig kom.. Jag vet exakt hur hon skulle låta, exakt vad hon skulle säga med en glad röst. Som hon alltid låtit när hon ringt...
Jag vet inte hur länge ja ska orka med detta.. Det är inte rättvist, en total miss i verklighetens system!
Jag saknar henne så de gör ont i mitt hjärta...
Alltid förevigt...
ett oändligt undrande..
jag bara undrar, när ska detta ta slut?
jag är så trött på detta, varje dag, varje natt.. dagarna blir bättre, men nätterna blir sämre..
När ja står i fönstret på kvällarna, kollar ju upp mot lägenheten, väntar på att snobben ska skälla.. då ska han ut på sista rundan.. Men jag hör inget, jag bara stirrar bort.. Hon sitter där hemma.. ja vågar inte tänka annat.. hon sitter där... men snart kommer någon annan bor där... Någon annan.. vart tar hon då vägen?? Ja börjar gå omvägar hem ibland, för att slippa gå där.. när ja går där, kommer ja på mig själv kolla efter henne..
Jag saknar hennes dumma kommentarer, allt skvaller, allt skit snack.. en kopp kaffe när ja var rastlös eller på väg hem från stan... eller när ja var irriterad o behövde få ut mig allt...
Om det är någon som skulle läsa min blogg, så skriver ja just mycket om o till min mormor.. för mig fungerar det lite som terapi.. behöver få skriva av mig av mina känslor.. lätta på hjärtat.. för det är en sån fruktansvärd mardröm.. att förlora någon som man verkligen älskar..
Mormor.. alltid för evigt!!
leva..
"jag har vaknat upp ur min koma, idag lever jag"
Det är precis hur jag känner.. kanske är det du mormor som ger mig kraft..
Jag börjar verkligen må så mkt bättre, psykiskt.. som min granne sa idag " du ser verkligen piggare ut Linn, de syns på långa avstånd" skönt att höra de.. att andra ser.. Jag är en annan Linn idag..!!
men dagarna verierar, bara jag får ha mina sörje dagar .. Gråta mängder..
Tänker på mormor varje dag som går..
Nu när vi talat om hälsa o sånt på hälsopedagogiken slog de en tanke.. fundrarar väldigt mkt.. Så länge jag inte accepterar hennes död,så känns det som hon fortfarande e här.. De låter kanske konstigt.. just nu känns det bäst.. men en dag.. mkt långt fram.. kommer jag att förstå.. men inte idag... Men kommer sakna henne varje dag i hela mitt liv!!
Alltid förevigt**
//Lm
ett kollaps i hjärtat
Nu har skolan satts igång rejällt, det är verkligen en prövnuing, att klara av allt på kort tid.. Ibland känns det så hopplöst.. men jag ska klara det.. Första uppsatsen i engelskan är iaf klar.. tack och lov, nu är de bara två prov nästa vecka att fixa.. sen lugnar det nog ner sig lite, i med det snart är dags för APU..
Kämpa kämpa..
Längtar redan efter höst lovet, då jag ska upp till lille wille igen.. lill skrutten.. så fin o underbar han e!!!!
"Jag behöver dig, vart är du?
Det ska inte finnas ett liv utan dig... jag vill att du kommer tillbaka igen!
Det ska inte se ut så här, jag vill kunna sitta och prata med dig igen... jag behöver dig vergkligen nu!!
Mormor.. jag saknar dig så det gör ont i mitt hjärta, du var min bästa vän, du var allt"
!
<3<3<3<3
//Lm
när det inte blev som det skulle...
nu är det ett bra tag sedan jag skrev, inte funnits tid, eller lust heller för den delen!
Dagarna går, och bara blir tyngre och tyngre.. saknaden av min mormor blir bara mer och mer...
jag försöker tänka gott, men slutar alltid i tårar.. jag vill inte förstå att hon är borta föralltid.. Jag vill bara ha min mormor tillbaka.. som jag kan sitta o prata om allt.. i alla stunder...
imorgon, eller idag blir det.. klockan är över 12.. skulle hon nolla för 7:nde gången.. skulle fira henne i trädgården.. hur kunde man veta detta för ett par månader sedan.. nä, allt suger just nu...
Men Andy fyller iaf 10.. hans första nolla.. och det ska minsann firas!!
snart semester, snacka om att det behövs.. huvudet bara snurrar... trött på allt, precis allt!!!!
den 17 börjar skolan, ska bli rikigt kul att börja plugga igen.. köpa skolväska.. pennor.. block.. oooh yes!!!
Nää... over and out..
///Lm
Alltid förevigt.... Kärleken.. saknaden..
Dagarna går, och bara blir tyngre och tyngre.. saknaden av min mormor blir bara mer och mer...
jag försöker tänka gott, men slutar alltid i tårar.. jag vill inte förstå att hon är borta föralltid.. Jag vill bara ha min mormor tillbaka.. som jag kan sitta o prata om allt.. i alla stunder...
imorgon, eller idag blir det.. klockan är över 12.. skulle hon nolla för 7:nde gången.. skulle fira henne i trädgården.. hur kunde man veta detta för ett par månader sedan.. nä, allt suger just nu...
Men Andy fyller iaf 10.. hans första nolla.. och det ska minsann firas!!
snart semester, snacka om att det behövs.. huvudet bara snurrar... trött på allt, precis allt!!!!
den 17 börjar skolan, ska bli rikigt kul att börja plugga igen.. köpa skolväska.. pennor.. block.. oooh yes!!!
Nää... over and out..
///Lm
Alltid förevigt.... Kärleken.. saknaden..
andetag för var sekund
.. veckan har varit bra, börjat jobba på nytt ställe med härliga människor... Tankarna har varit fokuserade!!
Men måndagen började hårt.. jag vaknade, kollade på mina kassa program.. Sen ville jag gå till henne.. som vanligt.. men de gick inte.. jag visste att hon inte var där.. men jag ville så gärna att allt skulle bli som vanligt.. för.. jag ville ju gå till henne.. precis som jag brukar göra!!
idag var det vårt sista farväl... Så vackert, men ändå så jobbigt. Den person som alltid funnits där för en, för alla.. Veckan hade ju börjat så bra, trodde tårarna var slut.. Jag tänkte. denna tid enbart för henne.. porten öppnandes, och luften bara försvann, visste inte om jag vågade andas.. gråten i halsen... men där var hon... Vackert.. men det var HON som var där... min mormor.. min mormor... Miljoner Tårar!!
jag kan fortfarande inte förstå, ibland i mina tankar kan ja fortfarande planera hennes födelsedag med Kusin.. här i trädgården, med de smörgåstårtorna ja bett bror om... vårt planerande om hennes present för att göra de bättre... för att vardagen skulle bli så mkt bättre!
Varje dag, flera gånger om dagen.. pratar jag om henne.. för hon finns i vardagen.
När jag pratar om henne, känns allt så mkt bättre... för då finns hon. Hon är där hemma.
Jag är tacksam för all tid, all hjälp.. ALLT!
Mormor, min bästa vän... vår räddare i många lägen! TACK TACK TACK!!
älskad.. MYCKET saknad.. alltid förevig.. varje dag, varje timme, varje minut.. finns hon i mina tankar!!
jag sväljer luften, och den försvinner.. en evighet.. tills den kommer tillbaka
///LM
Men måndagen började hårt.. jag vaknade, kollade på mina kassa program.. Sen ville jag gå till henne.. som vanligt.. men de gick inte.. jag visste att hon inte var där.. men jag ville så gärna att allt skulle bli som vanligt.. för.. jag ville ju gå till henne.. precis som jag brukar göra!!
idag var det vårt sista farväl... Så vackert, men ändå så jobbigt. Den person som alltid funnits där för en, för alla.. Veckan hade ju börjat så bra, trodde tårarna var slut.. Jag tänkte. denna tid enbart för henne.. porten öppnandes, och luften bara försvann, visste inte om jag vågade andas.. gråten i halsen... men där var hon... Vackert.. men det var HON som var där... min mormor.. min mormor... Miljoner Tårar!!
jag kan fortfarande inte förstå, ibland i mina tankar kan ja fortfarande planera hennes födelsedag med Kusin.. här i trädgården, med de smörgåstårtorna ja bett bror om... vårt planerande om hennes present för att göra de bättre... för att vardagen skulle bli så mkt bättre!
Varje dag, flera gånger om dagen.. pratar jag om henne.. för hon finns i vardagen.
När jag pratar om henne, känns allt så mkt bättre... för då finns hon. Hon är där hemma.
Jag är tacksam för all tid, all hjälp.. ALLT!
Mormor, min bästa vän... vår räddare i många lägen! TACK TACK TACK!!
älskad.. MYCKET saknad.. alltid förevig.. varje dag, varje timme, varje minut.. finns hon i mina tankar!!
jag sväljer luften, och den försvinner.. en evighet.. tills den kommer tillbaka
///LM
Nattens svårigheter..
... kl är 01.46 och jag har inte somnat än, jag som ska upp tidigt imorgon.. baah.. hur ska detta gå till.
Konstigt nog att jag inte e tröttare än va ja BORDE vara med tanke på den lilla sömnen jag haft den senaste tiden.. blev ju inte bättre av att få ett sms mitt i natten, blev ju heeeeel spänd på de haha.. en sak att säga om det.. "va var det jag sa" =)
Casper sitter här bredvid och stirrar in i väggen.. ibland undrar man om de ser något som ett mänskligt öga ej kan se.. stirrar och blänger lite surt på mig, jag stör honom väl med mitt knappande på datorn.. Han är iaf nöjd med soffan, efter som han verkligen breder ut sig så att ken och jag få trängas i hörnet.. haha.. men han e min lilla älskling.. Casper, den konstigaste, knäppaste med underbaraste katt som finns.. han vet när jag är ledsen då han lägger sig nära mig och pussar på näsan!!
Natt natt natt.. mörker mörker mörker.. vad ska man säga.. jag vill sova, men kroppen säger mig nått annat, är precis som om det är något jag borde göra.. kliar i fingrar och tår.. efter dessa veckor känns det så konstigt.. att längre inte finnas till hands.. vad man än gör så kommer hon inte tillbaka.. hur ska man någonsin förstå..
orättvisa!!
Saknad!!
//Lm
Konstigt nog att jag inte e tröttare än va ja BORDE vara med tanke på den lilla sömnen jag haft den senaste tiden.. blev ju inte bättre av att få ett sms mitt i natten, blev ju heeeeel spänd på de haha.. en sak att säga om det.. "va var det jag sa" =)
Casper sitter här bredvid och stirrar in i väggen.. ibland undrar man om de ser något som ett mänskligt öga ej kan se.. stirrar och blänger lite surt på mig, jag stör honom väl med mitt knappande på datorn.. Han är iaf nöjd med soffan, efter som han verkligen breder ut sig så att ken och jag få trängas i hörnet.. haha.. men han e min lilla älskling.. Casper, den konstigaste, knäppaste med underbaraste katt som finns.. han vet när jag är ledsen då han lägger sig nära mig och pussar på näsan!!
Natt natt natt.. mörker mörker mörker.. vad ska man säga.. jag vill sova, men kroppen säger mig nått annat, är precis som om det är något jag borde göra.. kliar i fingrar och tår.. efter dessa veckor känns det så konstigt.. att längre inte finnas till hands.. vad man än gör så kommer hon inte tillbaka.. hur ska man någonsin förstå..
orättvisa!!
Saknad!!
//Lm
