linnmadsen

Tycker bara synd om den person som blivit påhoppad av sin såkallad nära vän utan att veta om det! 

Idag ska vi ner å göra stan med eliott och jessica!! Juliis fötter har ju växt enormt, så nya strumpor behöver min lilla tjej.. Antagligen hittat jag mer hon behöver ;)

Så nu behöver jag bara lyfta på ändan å ta tag i livet!!

Ha en mysig fredag för det ska vi!! 

Finns n del som ifrågasätter hur man kan ha bilder på sitt döda barn uppsatt i vardagsrummet.. Att man jämför sitt döda barn med olika saker..  Och även kallar det ett askhrått foster.. Alltså ett barn som man mist! 

Hade jag haft bilder på min Kian levandes hade jag varit en lycklig mamma, men de enda bilderna jag har, är på honom död.. Ett stilla hjärta! Och folk har fastnat så mycket om hur hemskt det är att ha ett dött barn på bilder uppsatta eller visade på nätet, även fast på bilden det endast ser ut som ett sovandes barn.. Vad är det som är otäckt? Bara för att personer vet att barnet inte lever? 

Lika mkt som personer blir upprörda över dessa bilder, blir jag upprörd över att se en bild på en nyfödd som lever.. Det värker i mitt hjärta! 

Lila mkt som andra vill visa upp sitt barn, sitt älskade underbara barn, vill jag med stolthet visa min pojke, som var  sp underbart fin, trots att han inte levde.. 

Vd gör ont mest? En obehaglig känsla eller att få leva med en smärta av ett förlorat barn i resten av sitt liv? 

Kian är en del av vår familj, därav med stolthet finns han med ibland bilderna på vår dotter på väggen! 

De som inte varit med om något så hemskt, kan omöjligt berätta hur de skulle känt och gjort om de var i vår situation!  Lätt att snacka och döma, och kalla något att ha något fel iskallen pga att ha bilder uppsatta på väggen så andra kan se. 

När folk kommer hem till mig, får de respektera vårt liv.. Passar det inte av att se vår son, då behöver man inte komma! 

Jag har fantastiska vänner omkring mig som gladeligen tittar på bilder.. 

Hjärtat slutade slå.. 

//lm

Kämpar med en trotsig 2 åring samtidigt som jag kämpar med sorgen efter Kian!! 

Jag saknar honom mer och mer.. Man ser andra barn växa och lära sig saker, men min Kian kommer alltid förbli en nyfödd bebis! 

När jag kollar på fotona kan man bara le, hans lilla runda näsa och läppar är precis som juliis.. De är lika syskon.. Kian va bara lite rundare än Julii.. 

Man kan inte ungå att tänka på hur Julii hade varit med Kian.. Hur Julii hade vuxit till för liten person om att vara storasyster..  Hon är storasyster.. Men inte på det sätter det borde! Lär hon kollar på foton på graven så säger hon glatt lillebror eller Kian.. Och de känns bra eftersom hon inte ska bära vår sorg, men vi Kian är en del av vårt liv, så vi gör Julii delaktig med Kian. Hon brukar sjunga när bi är hos honom.. Pussar på stenen. Vi pratar med Kian tillsammans! Vi är en familj med en ängel!

Sista tiden gråter jag bara, jag tänker på just den dagen så ofta Kian dog.. Jag var så lycklig och glad.. Minns även att i ambulansen ville ja inte äns förstå, utan bara tänkte på akut kjejsarsnitt så snart är han här!!

Jag var ju så lycklig.. Och min pojke höll på att dö! 

Jag kommer aldrig förstå den dagen.. 

Att vara tvåbarnsmamma men endast ha ett barn i livet... Det kan inte bli mer fel! 

//lm

Om 10,5 t och 4 mån sen kände jag dig sparka för sista gången, och hjärtat sakta slå..

4 mån av tung saknad och smärta! 

4 månader och 19 timmar sedan du föddes tyst och stilla.. Upp i min famn!

Sov knappt inget förra natten, tankarna bara snurrade av alla känslor.. Och det resulterade i att jag fick sjuka mig ifrån jobb.. Halva dagen i säng och hade ingen ork i kroppen.. Känslan av att inte vilja stiga upp kommer oftare och oftare... Kanske var det för tidigt att börja jobba? Kände mig iallafall tvingad till det.. Jag orkar inte!! 

Jag försöker gott att umgås med folk, men känner mig som världens tråkigaste.. Går inte skratta och vara glad på riktigt!! 

För4 mån sedan låg jag och kände på min mage och tänkte att snart är det över, snart har jag honom i min famn.. 

4 mån! 

//lm