linnmadsen

Lyssnar på min lilla bebis, hans andetag är som ljuv musik i mina öron. 

3 mån har han varit här, utanför min kropp och lever! Det könns fortfarande overkligt, att Julii fått ett levande syskon och att jag fått uppleva 2 barn i livet!

Kian tänker jag på varje dag.. Kommer tankar som gör mig förvirrad och ledsen.. Har fått höra att så ska jag inte tänka, men det gör jag ju !? Måste bara lära mig leva med tankarna och känslorna, lägga de i rätt arkiv i hjärnkontoret. 

Att man äns bara måste leva med att förlorar ett barn.. Ha ett barn förlite i livet är helt obegripligt!  Jag saknar min kian och det är just det som gör det svårast att lämna Trelleborg för några år.. Jag lämnar mitt barn.. Det är precis vad det känns som.. Som den känslan när man lämnade bb tomhänt.. Allt är helt fel! 

Jack ligger bredvid mig.. Han andas.. Han lever.. Just nu hjälper han mig att se livet ljusare.. Jack och Julii.. 

Jack och Julii har en bror som är en ängel.. Kian som bor hos stjärnorna! 

//lm