linnmadsen

På måndag börjar inskolningen för Lillkillen, och tror att det är jag som kommer ta det hårdast. J är en väldigt glad och lugn men ändå busig kille och kommer älska det. Andra barn är ju super skoj! 

Jag tycker egentligen att han är för liten och hade önskat vara hemma något år till, men eftersom jag och min sambo har gett oss in på en totalförändring och förbättring så är det bästa lösningen.

Var med den stora J och hälsade på förskolan idag, eftersom hon varit hemma hela sommaren kände jag att det var behövligt.. Och roligt! Men jag vet precis hur lämningen på måndag slutar och får redan ont i magen av det! 

Idag har vi iaf haft en underbar dag med en kär gammal Vän och hennes familj! 💕

//lm

Det finns så många olika känslor i denna kropp som ibland blir försvåra att hantera.. Då blir det totalt svart och blir svårt att ta sig upp! 

Just idag är det hanterbart, men så fort det kommer något negativt så svartnar det. Är det bara så att det är så här man ska leva? Att istället lära mig hantera det svarta? 

Jag känner mig förbannat lycklig, ledsen, arg, sorgsen och tacksam.. Vad är det förblandning?  

Nej sorgen tar inte över mig, men ibland är det bara svårt att hantera.. Och jag behöver få sakna och gråta.. Explodera ordentligt.. 

//LM

Den 23 maj, hade vi fått tid till att bli igångsatt. 13 dagar innan bf.. Vi var fruktansvärt nervösa och rädda att vi skulle få skjuta på dagen och vänts yttligare några dagar, men när vi kom kl 10.00 så blev vi omhändertagna och inskrivna.  Fortfarande livrädda att hjärtat skulle ha slutat slå.. Så mitt hjärta slog i 190 inför första ctg.

När vi kom in i rummet, blev jag kontrollerad och var öppen 4 cm men tappen forfarande bak och 2 cm. 

Läkaren kom in och pratade om igångsättningen och berättade att jag skulle få ett gel, som skulle hjälpa till på traven och öppna mig, men att detta kunde ta upp till 36 h och oftast behöver MAn minst 2 om gånger, vilket är var 6 h. Och det vsr bra om vi hade dator med så vi kunde fördriva tiden med film! Shit tänkte jag, lär ju ta tid.. Hade trott att de skulle gå fort eftersom jG fött de andra två snabbt. 

Jag fick gelet Och under väntans tid fick jag lite värkar och gjorde några ctg.. Och under hela tiden var jag livrädd för att han skulle dö.. Ju närmare man kom desto mer kom paniken.. Hans hjärta slog ganska fort i mellanåt men han mådde bra.. Vår bm som varit med på julis o kians förlossning skulle egentligen varit med, men eftersom annat kom imellan så kom hon isf in och pratade med oss. Hon skulle kolls upp personalen och handplocka de som skulle jobba med mig.. Så jag skulle få det så bra som möjligt.. Herre Gud vilken underbar människa.. !

Ja tiden gick och värkarna försvann men det var dags för en ny kontroll efter 6 h.. Då hade jAg öppnat mig nån cm och tappen hade kortats en cm.., fan tänkte jag, lär inte bli nån unge idag.. Ville bara ha allt över! Sköterskan gick för att prata med doktorn, och kom tillbaka en liten stund efter!

" nu ska du in på förlossningen, så tar vi hål på hinnan" 

Så efter en stund gick vi dit, och blev fint mottagna av personalen min bm hade valt ut! 

Att ta hål på hinnan gjorde mig livrädd.. Eftersom jag mindes så väl den paniken som jag fick då krystvärkstns startade med en gång med kian efter håltagningen! 

Jag hade inga värkar alls, men de tog hål på hinnan med elektrod som sattes på Jacks huvud.. De frågade vad jag ville ha för smärtstillande, och de skulle bli lustgas.. Det hade jag klarar mig på de andra gångerna!

Eftersom inga vörkar fanns, gick Ken ut för att röka, å sköterskorna ut.. Ganska snart började värkarna, och jag fick larma.. Lustgas fick jAg, men varje gång jag andades pep Maskinen och jag kände inget, och tänkte väl meet att har ja så ont att det inte äns hjälper haha!! Men när Ken kom in upptäckte han att den inte var på!! Så vi larmade, och de springer in till oss och tror att bebis är på g.. Men de fick ändå stanna kvar och börja förbereda.. Eftersom det gick fort, och de snart var dags.. Oja.. Krystvärkstns kom, de hann knappt göra klart i rummet.. Panik hade jag! 

Det gick så fort att jG knappt fattade vad jag skulle göra.. Men 46 min efter håltagningen.. Hör jag ett skrik.. Vår bebis.. Tårarna flödar och de första jag säger, är att han skriker.. Det går inte mef ord att förklara känslan.. Det vsr som livets musik! 

Jack var väldigt blå, och hade haft navelsträngen runt halsen. Men han mådde jätte bra.. Tänk att vi fick en levande son.. Alla dessa tankar! 

Han levde.. Han skrek.. Denna lycka! 

Höger om mig ligger Jack.. Ca en meter bort. Det blinkar ifrån hans säng som meddelar att han andas.. Men ändå måste jag imellanåt kolla så att han verkligen lever! 

Jag är så rädd varje dag innan jag somnar.. Tänk om det var min sista dag med honom? Jag får ont i magen och känner paniken i kroppen.. Varenda jäkla kväll/natt! 

Jag hatar denna medvetenhet.. Att det som inte händer mig, kan visst hända mig.. Och varför inte igen när det hänt en gång?  

" nä men så ska du inte tänka, du blir du knäpp"  ja men berätta då hur man gör.. Hur får jag bort dessa tankar, hur ska jag sluta vara rädd att mista ännu ett barn! Hur mycket jag än vill så går det inte.. För jag hAr den där medvetenheten! 

Jag kommer aldrig bli den jag var innan.. Aldrig.. Mitt huvud fungerar inte som den har gjort.. Minnet sviker och det som är jobbigast är mitt sifferminne, som har varit skit bra. 4 siffriga koder har fastnat i huvudet, men inte nu längre utan varje gång måste jag kolla upp koden, även om jag använder den nån gå g i veckan.. JAg minns de bara inte och det gör mig sjukt irriterad! Och köra bil, ja växlingen har Ldrig varit den bästa men nu funkar det inte alls bra...  När blir hjärnan normal igen? Eller det är så här det ser ut nu.. JG är glömsk och förvirrad! :( 

Julii Kian Jack.. Vi är en familj, en annorlunda familj! 💋

Lyssnar på min lilla bebis, hans andetag är som ljuv musik i mina öron. 

3 mån har han varit här, utanför min kropp och lever! Det könns fortfarande overkligt, att Julii fått ett levande syskon och att jag fått uppleva 2 barn i livet!

Kian tänker jag på varje dag.. Kommer tankar som gör mig förvirrad och ledsen.. Har fått höra att så ska jag inte tänka, men det gör jag ju !? Måste bara lära mig leva med tankarna och känslorna, lägga de i rätt arkiv i hjärnkontoret. 

Att man äns bara måste leva med att förlorar ett barn.. Ha ett barn förlite i livet är helt obegripligt!  Jag saknar min kian och det är just det som gör det svårast att lämna Trelleborg för några år.. Jag lämnar mitt barn.. Det är precis vad det känns som.. Som den känslan när man lämnade bb tomhänt.. Allt är helt fel! 

Jack ligger bredvid mig.. Han andas.. Han lever.. Just nu hjälper han mig att se livet ljusare.. Jack och Julii.. 

Jack och Julii har en bror som är en ängel.. Kian som bor hos stjärnorna! 

//lm

Tack och lov hittade jag angelsoundet och fick responsen lite efter.. Men kan säga att det blev inte många timmars sömn i natt! Jag är så fruktansvärt rädd att mista detta älskade lilla pyre.. Det är så svårt allt. Önskar jag kunde ha den pirrande känslan.. Fantisera om hur de ska bli! Men det går inte, istället får jag ta dag för dag och hoppas! Kan inte se mig sitta där med en levandes bebis i famnen! Och J pratar dagligen om bebis, vad hon ska höra med bebis och vad hon ska ge till bebis.. Älskade unge'

Bara Efter igår kväll är jag helt slut, inte på humör.. Hur ska då dessa sista veckor gå?? Gå och känna så här? Tack och lov har lillebror varit igång rätt bra idag! 

Och just nu är jag så fruktansvärt trött på alla människor som påpekar om hur bra det kommer gå denna gången.. Men vadå, bra skulle de gått förra gången med?? Jag tar inget föregivet.. Allt jag kan hoppas på är att vi får en levandes bebis till oss!

Det enda som gjort mig glad idag, är mitt busfrö J som hittar på tokigheter hela tiden! ❤

//Lm

För 10 mån sedan fanns han i min famn..,vår vackra fina pojke! Jag minns fortfarande honom e han låg vid min hud.. Helt stilla, men ändå helt underbart.. För där var vår son som vi tillsammans skapat.. Så perfekt! 

Även om hans lilla hjärta längre slog så fanns för oändligt mycket kärlek! 

Vi saknar dig ❤

Inte försen man får höra eller se hjärtat så kan man slappna av för en tid..ja, snart är väl detta över.. Nu vill jag bara ha min igångsättnings tid bokad, fast lär väl inte bli försen om 4 veckor.. Innan bf blir det ju, men fruktansvärt jobbigt att inte veta när, eftersom man vill ha allt planerat så bra som

Möjligt för att orka med och stå ut!! 

J har börjat prata mycket om bebisen i magen, och vad vi ska göra med bebisen och det är fruktansvärt skrämmande.. När kian dog så förstod hon inget.. Men nu förstår hon mer, och kan inte undgå att tänka på om det skulle hända något igen.. Hon kommer ju vänta på bebisen som ska komma till sommaren.. Nä detta ska gå bra.. 

Flödesmätning och tillväxtkontroll, förra gången låg han på plus sidan, så spännande och se hur det ser nu! Jag känner mig iaf tung och får lätt ont om kvällarna i nedre delen.. Går som om jag vore 95 år!! Nä lagom trött på att vara gravid! :(

//Lm 

Helt plötsligt hemma, när Julii somnat så smäller det till i tankarna.. Kommer alltid finnas med i tankarna om hur det hade varit med Kian..  Hur hade det sett ut? 

Det går inte äns med ord att beskriva känslan av att fortsätta livet utan sitt barn.. De barn jag bärt i 9 mån, de barn jag fött och haft på mitt bröst.. De barn jag älskat ifrån första stund!! 

Många ggr blir jag så ledsen... För folk tror art det är något som går över.. Och glömmer att vi faktiskt är två stycken som mist sitt barn, i te bara jag!  Vi är två som går igenom en graviditet av rädsla för vad som kan ske.. Vi är två, och inte en!! 

Kian är vårt andra barn.. Och vi kommer alltid göra honom delaktig i vår familj.. Han är en del av oss!  Och vi älskar honom så mycket! 

 Så långa gånger man faller, man faller ner för omgivningen som tror sig veta mer än sig själv, vad som egentligen är bäst.. Alla kommentarer.. Alla blickar som om man bara pratat strunt.. Uch hela tiden varje dag måste man kämpa!! 

Soeciellt denna graviditet! Försöker hålla leendet uppe, men bakom detta finns en rädsla som håller på att förstöra mig.. Sömnlöshet med sämnpiölrr, glömska så man blir rädd för sug själv.. Oförstående människor!'   

En till som säger att detta kommer gå bra.. Ja jag vet i te vad jag gör! Ingen kam veta.. För med Kian skulle det med gå bra!!  För varje dag kämpar jag för hoppet om att detta barn ska få leva.. 

Nä, kände mig väldigt ledsen så där helt plötsligt.. 

Jag hatar att livet är så här, hatar att folk tror att livet är så självklart... 

//lm

Sen Rul har allt gått bra, men antar att alla känslor samlas.. Och nu finns det ingen plats längre.. Nästa fredag går jag på semester, vilket jag är glad att jag kunde göra. Men ändå känns det som en evighet dit, jag orkar inte längre.. Bara tanken på art jobbehelg närmar sig, långa pass.. :(  häromdagen var jag väldigt nära på att sjuka mig, för jag sover knappt om nätterna men vägrar ha sjukdagar och förlora pengar!! 

Jag önskar allt vore som för ett år sedan.. Endast lycka, glädje och längtan! 

Lilla pyret sparkar på vilket känns helt fantastiskt!  

Har nu även börjat på specialist mödra i Malmö och än så länge går det bra.. De tar verkligen hand om mig, oss! För 2 veckor sedan var det samtal med läkare, förra veckan var det blodflödemätning, och den underbara bm där visade vår kille och ordnade ett 3D foto på honom!! Helt fantastiskt, man kunde direkt se att det är exakt likadan näsa som både Julii och Kian!   Men det viktigaste var att allt såg bra ut.. Nu längtar vi jätte mycket efter nästa månad, då blir de både flöde och UL! 

Något som jag tänkt på en hel del nu sista tiden, då bägge läkarna nämnt dödsorsaken på Kian.. Vilket man tydligen inte egentligen vet.. Jag har varit så inne på att det var den förbannade navelsträngen som tog havs liv.. Men tydligen så är man inte säker.. Som jag trodde.. Utan han dog kanske  av psd..  PSD.. Förbannade PSD som tagit så många barnsliv.. 

Något som jag stört mig på sista tiden är att man ska skänks pengar överallt, men hur ofta kommer det upp att man borde skänka till spädbarnsfonden?  Väldigt sällan.. Antagligen för att folk är så förbannat rädda.. Men tänk vad mer pengar hade gjort för föräldrar som mist sitt/sina barn.. Och kunnat forska mer i att rädda de småbarnens liv!! 

Sorg, saknad, glädje, längtan, rädsla..  Mitt huvud är fullt nu! 

/LM

Min alldeles perfekta vackra pojke! 

 Älskad ifrån allra första stund! 

Mamma älskar dig💕

Det är så svårt detta.. Varje dag, varje sekund saknar jag Kian så det gör ont.. Att ha ett barn som man aldrig kommer att få hålla om, lukta på och pussa gör så förbannat ont... 

Gissa då hur denna graviditet känns.. 

Att vara konstant rädd att något ska hända denna bebis något och ändå försöka glädjas.. Det är en jävla berg och dal bana kan jag säga!! 

De första veckorna fick jag stora sömn problem, och ville inte ta in att vi var gravida igen.. Trots att det var det vi ville.  Orken försvann, och jag jag hade inte någon som helst lust att göra något.. Blev sjukskriven igen och låg för de mesta i säng eller soffa!! Tack och lov fick jag lov att börja med mina sömntabl. Så jag kunde stabiliseras igen och utan dem hade jag inte varit där jag är idag!! 

Varje dag är en slags kamp.. En kamp om en önskan om ett levande syskon till barnen.. 

Under några veckor har jag mått bra, fram tills två veckor ca innan rul, och då var det ett rent helvete om hemska tankar och mardrömmar.. Jag var så förbannat rädd när vi gick innanför dörrarna till rul.. Bad skulle vi få se? Slår hjärtat? Är den frisk? Trodde jag skulle tuppa av.. Men snabbt berättades att hjärtat slog.. Vilken lättnad!! 

En sprallig frisk, levandes liten kille.. 

JG är så glad för min bm! Även om det är jobbigt att befinna sig i rummet så är det en sån trygghet med henne.. Skulle aldrig ha någon annan än henne.. Ja vi har ju varit med om mycket tillsammans!! 

Hoppas Kian blir en stolt storebror.. Att han med blir glad! 

Och Julii.. Tror hon kommer bli en bra stora syster, ja det är hon redan.. Hon sjunger ju för Kian och pussar på stenen när vi är där.. 

Just nu njuter jag .. Köpt lite kläder.. Vågat köpa kläder! Jag vet att känslan inte kommer vara länge till.. Så jag får passa på... 

3 barn... Julii, Kian och lillebror❤

Imorgon ska vi träffa hyresvärden för huset vi tittat på.. Ville ses å ha lite mer uppgifter!!! 

Det ser ljust ut, men vi tar inte ut helt i förskott!! Men tänk en sommar med en trädgård och barnlek, solning och sena mysiga kvällar ute tillsammans! 

Nu har jag snart bott i lägenhet i 7 år, och vantrivs fortfarande något så fruktansvärt!!!!! 

Negativa är dubbla hyror 2 månader ifall vi inte blir av med denna lägenhet tidigare, vilket inte känns som att de kommer hända eftersom vi hyr av trelleborgshem!!! 

Ja vi får allt se imorgon.. Men det hade varit en förbannat bra början på året!! 

//lm

Hade det inte varit för vår vilda älskade 2 åring då hade jag skitit i hela grejen och stannar hemma.. 

Det gör bara så  ont att inte fira julen på det sättet som vi skulle, som vi pratade om förra året. Vi ska givetvis fira med bägge barnen, men Kian får bara en stund på kyrkogården.. Vi ska gå till kyrkogården, bara den meningen är sjuk!! 

Jag håller på att gå sönder av saknad..  Hade det inte varit för hans stora syster.. Så vet jag inte vart jag befunnit mig idag.. Hur jag hade mått.. Jag vet bara att man tvingas överleva.. Tvingas ta imot alla idiotiska kommentarer ifrån folk som är helt okunniga! 

Att se på hur folk ryser till när jag nämner Kians namn,, Kian är med i vårt dagliga liv, hans nämns och pratas om lika mycket som sin syster. Folk har nog svårt för det, men de är ju inte de som tvingas leva ett liv som detta! 

Nej, vi pratar om Kian i allmänhet för det  är så det är. 

Jag har tänkt en del på detta skit år, och det är verkligen det värsta året jag någonsin varit med om fast även ett av det vackraste.. Stunden då Kian kom upp i vår famn, blev han lika älskad dom din storasyster ifrån första stund trots hans lilla hjärta inte slog! 

Nu vill vi ha ett bättre 2014, och väntar på ett besked som kan hjälps till på traven men med vår vanliga otur lär vi väl få bo i en jäkla lägenhet flera år till.. Jag vill Bo i hus, h en trädgård som Julii kan leka och hitta på hyss i. Kunna vara ute om sommarkvällarna utan att ha hyreslägenheter runt om med fullt av folk!! 

Ja vi väntar på besked.. Vill bara ge min flicka en bättre uppväxt. 

 Som sagt.. Snart jul!

//lm

Tycker bara synd om den person som blivit påhoppad av sin såkallad nära vän utan att veta om det! 

Idag ska vi ner å göra stan med eliott och jessica!! Juliis fötter har ju växt enormt, så nya strumpor behöver min lilla tjej.. Antagligen hittat jag mer hon behöver ;)

Så nu behöver jag bara lyfta på ändan å ta tag i livet!!

Ha en mysig fredag för det ska vi!! 

Finns n del som ifrågasätter hur man kan ha bilder på sitt döda barn uppsatt i vardagsrummet.. Att man jämför sitt döda barn med olika saker..  Och även kallar det ett askhrått foster.. Alltså ett barn som man mist! 

Hade jag haft bilder på min Kian levandes hade jag varit en lycklig mamma, men de enda bilderna jag har, är på honom död.. Ett stilla hjärta! Och folk har fastnat så mycket om hur hemskt det är att ha ett dött barn på bilder uppsatta eller visade på nätet, även fast på bilden det endast ser ut som ett sovandes barn.. Vad är det som är otäckt? Bara för att personer vet att barnet inte lever? 

Lika mkt som personer blir upprörda över dessa bilder, blir jag upprörd över att se en bild på en nyfödd som lever.. Det värker i mitt hjärta! 

Lila mkt som andra vill visa upp sitt barn, sitt älskade underbara barn, vill jag med stolthet visa min pojke, som var  sp underbart fin, trots att han inte levde.. 

Vd gör ont mest? En obehaglig känsla eller att få leva med en smärta av ett förlorat barn i resten av sitt liv? 

Kian är en del av vår familj, därav med stolthet finns han med ibland bilderna på vår dotter på väggen! 

De som inte varit med om något så hemskt, kan omöjligt berätta hur de skulle känt och gjort om de var i vår situation!  Lätt att snacka och döma, och kalla något att ha något fel iskallen pga att ha bilder uppsatta på väggen så andra kan se. 

När folk kommer hem till mig, får de respektera vårt liv.. Passar det inte av att se vår son, då behöver man inte komma! 

Jag har fantastiska vänner omkring mig som gladeligen tittar på bilder.. 

Hjärtat slutade slå.. 

//lm

Kämpar med en trotsig 2 åring samtidigt som jag kämpar med sorgen efter Kian!! 

Jag saknar honom mer och mer.. Man ser andra barn växa och lära sig saker, men min Kian kommer alltid förbli en nyfödd bebis! 

När jag kollar på fotona kan man bara le, hans lilla runda näsa och läppar är precis som juliis.. De är lika syskon.. Kian va bara lite rundare än Julii.. 

Man kan inte ungå att tänka på hur Julii hade varit med Kian.. Hur Julii hade vuxit till för liten person om att vara storasyster..  Hon är storasyster.. Men inte på det sätter det borde! Lär hon kollar på foton på graven så säger hon glatt lillebror eller Kian.. Och de känns bra eftersom hon inte ska bära vår sorg, men vi Kian är en del av vårt liv, så vi gör Julii delaktig med Kian. Hon brukar sjunga när bi är hos honom.. Pussar på stenen. Vi pratar med Kian tillsammans! Vi är en familj med en ängel!

Sista tiden gråter jag bara, jag tänker på just den dagen så ofta Kian dog.. Jag var så lycklig och glad.. Minns även att i ambulansen ville ja inte äns förstå, utan bara tänkte på akut kjejsarsnitt så snart är han här!!

Jag var ju så lycklig.. Och min pojke höll på att dö! 

Jag kommer aldrig förstå den dagen.. 

Att vara tvåbarnsmamma men endast ha ett barn i livet... Det kan inte bli mer fel! 

//lm

Om 10,5 t och 4 mån sen kände jag dig sparka för sista gången, och hjärtat sakta slå..

4 mån av tung saknad och smärta! 

4 månader och 19 timmar sedan du föddes tyst och stilla.. Upp i min famn!

Sov knappt inget förra natten, tankarna bara snurrade av alla känslor.. Och det resulterade i att jag fick sjuka mig ifrån jobb.. Halva dagen i säng och hade ingen ork i kroppen.. Känslan av att inte vilja stiga upp kommer oftare och oftare... Kanske var det för tidigt att börja jobba? Kände mig iallafall tvingad till det.. Jag orkar inte!! 

Jag försöker gott att umgås med folk, men känner mig som världens tråkigaste.. Går inte skratta och vara glad på riktigt!! 

För4 mån sedan låg jag och kände på min mage och tänkte att snart är det över, snart har jag honom i min famn.. 

4 mån! 

//lm

Lilla Kian, vi hade sånt problem med namn.. Ken gillar si och jag gillar så! Det var inte lätt.. Jag minns inte när och var jag hörde namnet Kian.. Men jag fastnade direkt, dock tog de längre tid för K eftersom han förknippade det med bilen Kian, men efter att ha gått igenom flera hundra namn så blev det Kian... Och när vi fick se han för första gången såg han ut som en riktig Kian!! 

Vår älskade pojke, varje dag kommer den plågande frågan upp, varför varför varför? Har vi gjort världen något så ont eftersom vårt barn togs ifrån oss? Jag blir så arg hela tiden..  Folk blir gravida? Folk föder barn.. Och jag är bara så arg på dem.. Jag har inga goda tankar alls för andra.. Varför får dem och inte vi? 

Jag saknar bara vår fina lilla ängel..  Jag saknar det som skulle varit.. Allt de man skulle skriva ner i hans egna lilla bok.. Istället får jag göra en minnesbok.. De kommer aldrig några mer bilder på honom, vi kommer aldrig mer få se honom.. 

Jag tror iaf att mormor har honom i sin famn, och inte lämnar honom försen vi är där.. Jag saknar henne med, världens bästa människa.. 

Jag tänker mycket på nästa graviditet, hur ska det bli? Jag är verkligen skit rädd.. Andra gravidas rädsla är min verklighet.. Så ven ska hjälpa mig? Jag lever i mardrömmen och vet att risken finns.. De skulle vara maximal otur,  men risken finns där.. Och kommentarer som att de händer bara inte två ggr... Jo det kan det! 

 

Ha vill bara ha tillbaka min Kian! 

//L

Andra människors lycka är ett exempel.. 

Jag har åxå levt e den där lyckliga äckliga bubblan.. Men den kraschades fort och hårt!

Kan inte världen stanna och vänta ett tag? 

Jag är ingen människa som vill gråta offentligt, det är bara inte jag! Men mitt jag är försvunnen, och kommer aldrig mer tillbaka. Nu måste jag bygga upp en ny människa.. Hur gör man det? Jag kommer aldrig kunna bli som innan.. Samtidigt som att jag inte vill bli " hon som förlorade sitt barn" utan en person.. 

Ingenting är bra eller nyttigt just nu.. Att lära sig leva med smärtan kommer ta tid .. 

Jag skiter fullständigt i andras lycka, jag vill inte äns veta.. Varför ska ja bära andras lycka när jag har förlorat ett! 

 

Som sagt.. Blandade känslor.. Idag är jag bara så förbannat ledsen på världen!

/L